Mars- Bloggpaus för ett tag!
Som ni märkt blir det glesare och glesare mellan inläggen i denna blogg, saker händer hela tiden och Sverige livet lever loppa i full rulle! Jag glömmer bort bloggen och glömmer bort att blogga. Så nu läggs det här på is för en tid framöver, hojtar till igen då det är dags att läsa. Håll ögonen öppna till hösten då det är dags för nya äventyr i livet!
Tack för alla som läst, alla roliga, bra kommetarer!
Tack för att ni finns!
10mars- Sverige
Hej alla därhemma!
Förlåt för att jag är segast i världens på att uppdatera, men här kommer en! Haft en supermysig dag idag, visat mina balettkunskaper och dansat balett i Kesti&Jonas vardagsrum med Caesar som en nöjd domare till mina kunskaper. Undrar varför jag inte gick estet dans, och så 1 och så 2 och PLIE och sträääääck. Knän och tåååår!
Okej, är förtillfället lite för övertrött så jag tror jag slutar blogga för dagen efter som det bara fylls med mer svammel, haha. På torsdag ska jag tjäna min första Sverigekosing tack vare en viss sötsis, ska jobba på dagis mellan 9-13.00 så det ska bli mysigt!
Andra delen av VI finns i Denver, och jag är bara ett telefonsamtal bort, du är bäst.
Puss&Kram
Ingrid
8mars- Helgmys
Hoppas att ni mår bra och har haft en fin helg, det har jag:) Tänkte skriva ett litet snabbt inlägg för att uppdatera om att jag mår tiptop och har det bara fint i Laholm och fortfarande myser jag dagarna långa. Caesar är en underbar liten sötnos som ler 99% av tiden och jag lär honom hela tiden nya trick. Jag vet inte hur uppskattat det är, men jag gillar det! Jag menar, mostrars största uppgift är väl att lära ut saker som man egentligen inte får göra? Typ hur man klättrar upp i sängen och kastar sig baklängest ifrån fönsterbrädan. Caesar älskar det, varje morgon kommer den leénde lilla krabaten in för att klättra upp i min säng, vidare upp i fönstret, sen tar han tag i rullgardinen, slänger sig bakåt och skrattar så han kiknar! Man kan inte annat än att konstatera ( ännu en gång), att han är underbar.
Idag har det varit mysdag, vi har rensat ut Kestis kläder och jag har försökt ta efter Alexandras tricks ( jag vet, jag lyckades inte lika bra som du, men liite granna iallfall!). Jaa, för då Alexandra gjorde min klädresning kände jag mig som en dålig idoldeltagare och hon var Svartling ( dock har du ingen flint), men huh vad det flög grejer till papperskorgen!
På fredag kommer mammsi&pappsi hit, underbart mysigt ska det bli och jag längtar!
Jag skulle egentligen maila Godtman nu om en uppdatering över helgen, men det får bli imorgon då jag vaknar, så får du det då du vaknar för jag är alldeles för trött för att egentligen blogga över huvudtaget. Och du vet att jag saknar dig A, enormt.
Nu ska jag springa mot sängen, sova med alla lampor på och snabbt borsta tänderna, för ja. Det blir så då man kollar på Beck en söndagskväll, haha.
Puss&Godnatt
Ingrid
5mars- Det där med att vara tillbaka i Sverige
SItter här, precis nyvaken och tänkte att jag skulle printa ner ett litet inlägg om gårdagen medan jag kommer ihåg. Tänkte berätta lite om den där ovanan med att faktist vara hemma igen och de där sakerna man inte riktigt kommit in i än. Hade en riktigt mysig dag med Kesti och Caesar i Halmstads stad igår med fika, shopping och massa mys. Skillnaden, den stora skillnaden mot USA är dock att absolut alla förstår vad jag säger. Eftersom jag vanligtvis inte är speciellt ohövlig eller säger elaka saker, så tror jag att jag passade på lite i USA ( inte snällt, jag vet!). Det var så roligt att säga saker i vetskapen om att amerikanarna inte hade en aning om vad jag sa.. Och det är ungefär lika svårt att ställa om sig om, som det är med jetlaggen. Tre incidenter inträffade igår i Halmstad stad.
1: Det kommer ett gäng tonårskillar runt 15år och en råka gå in i mig lite, varav jag överreagar något och utbrister: MEN VILKA IDIOTER!
2: En dam med ohyggligt ej tilltalande pälsjacka kommer gåendes på stan och jag säger till Kesti. MEN FY VILKEN FU, oj just ja, jag är i Sverige och alla förstår mig! ( kom på mig i sista sekund)
3: Det absolut värsta utav allt! Kesti och jag går på trottoaren och jag pratar med Amanda i telefonen, så kommer det en man med blindkäpp och råkar nästan gå in i mig, varav jag utbrister högt och tydligt: HOPPSAN, JAG KROCKADE NÄSTAN MED EN BLINDIS!
Jag tror att både jag och Kesti höll på att sjunka under jorden under punkt nummer 3, allt detta för att jag inte riktigt kommit in i det svenska språket ännu! Så förlåt alla individer i Halmstad som jag igår lyckades förolämpa på ett eller annat vis! Skärpning på fröken Söderbäck, haha!
Fortfarande njuter jag av fulla muggar, myser med en helt fantastisk Caesar som jag fortsätter att lära mina trick. Jag vet inte hur uppskattat det var då vi igår satt på café och Caesar sitter med händerna fyllda med gul mango&persika pure, jag har precis lärt honom var huvudet sitter och säger: Caesar, var är huvudet. Caesar lyfter nöjd på armarna och ger sig själv en ordentlig klapp på huvudet! Jag blev badansvarig denna kväll, fast dock blev det Kesti som tillslut fixade att trasslet till hår på kisens huvud blev shamponerat.
Nu ska jag äta lite frukost och njuta ännu en svensk härlig dag! Ej att förglömma fick jag skypa med fröken Godtman igår, VI skypade och behöver jag säga att det var bäst&att jag saknar henne? Augusti är faktist ganska nära!
Puss&Kram
Ingrid
3mars- Sverige!
Hej alla därhemma!
Ska man säga hej alla därhemma, när man är DÄR HEMMA??! Känns helt fantastiskt ofattbart och mycket bra att jag ligger här i Kestis&Jonas soffa, fortfarande något jetlaggad och mycket nöjd med livet. Svenska skyltar, svensk mat, svenska chokladkakor, SVERIGE! Jag vet inte riktigt om jag har riktigt insett än vilket sida på klotet jag befinner mig då jag imorse vaknade för att skriva sms till Alexandra för en såndär oviktig grej som bara vi kan skriva om, för ja. Om ni inte redan har förstått det så saknar jag henne enormt ( och det har bara gått två dagar), att umgås med någon 5-6 dagar i veckan gör att det blir ett tomrum, utan miss Godtman, jag tror vi förstår precis likaväl hur det känns, jag vet det.
Hur gick resan till Sverige, kom jag fram, några incidenter? Det blev tre stycken ja på raken, en riktig Ingrid Resa skulle jag kalla det. Fredagen innbar hejdåmiddag med alla och jag och Alexandra satsade på no sleep, vilket innebär att vi fortfarande var vakna halv 6 då det var dags, overkligt? Helt overkligt var det och det tog lång tid innan jag förstod det, om jag ens har förstått det?
På flygplatsen var det dags för det som är det värsta som finns, hejdå,n och det var det värsta som fanns och det var jättejobbigt och helt ofattbart, precis innan det var dags för Securityn hoppar en Victoria Secret påse upp framför ögonen som innehöll en present från Alexandra ( som skulle öppnas på planet), då brast allting och tårarna kom och det där som man inte förstod fören man stod där. Alexandra&Lina försvann och kvar stod jag, med en blick på klockan insåg jag då att det var 15minuter kvar tills man skulle ombord på planet, och jag stod längst bak i en enorm kö ( detta p.g.a att jag tvingade Lina göra en fiskbensfläta precis innan vi jag skulle gå, ville nog fördröja tiden lite). Kön gick i snigeltakt och fick tillsammans med min Coventrygranne rusa till gaten, han hjälpte mig att hitta rätt och bar häften av mina saker så rusade vi, vilken syn det måste ha varit.. Han och jag slängde tillsammans på mina saker på bandet, rusade igenom och jag hann knappt tänka på ifall jag fick med mig allt. På tåget mot gaten, och tusen blickar på klockan och jag hann precis ( med betoning på precis). Människor hade börjat på gå, och så kunde även jag göra det! På flyget kom den där riktigt insikten, jag är faktist påväg hem, en insikt med dubbla känslor. Jag öppnade Alexandra present och har aldrig blivit så lycklig ( och ännu mer insett vem jag kommer sakna ihjäl mig efter), jag grätgrätgrät hela vägen från Colorado till Washington och då flygvärdinnan frågade om jag var ok kände jag att det var dags att använda dom små söta näsdukar som en klurig Godtman även det tänkt på, för dom tog slut i rasande takt. Om ni inte förstått det vid det här laget så saknar jag henne redan, massor. Fast snart är det Augusti då ni, blir det en överfylld blogg med nya äventyr! ;) Och jag vet att jag har en vän för livet, " jag är en vän och en vänskap rikare".
Vidare från Washinton gick resan ändå ganska snabbt framåt, efter som vi körde en nosleep kvällen innan, innebar detta att jag sov nästan hela vägen, förutom frukost och middagsmat, sen mera sömn. Rätt som det var så var det faktist dags, DANMARK (sluta håna A&L!) i sikte och jag kunde inte riktigt fatta att jag var så nära hemma. Trött och lite vimsig lyckades jag sätta mig på fel tåg, skulle färdas mot Göteborg och insåg plötsligt att jag satt på Malmötåget ( insåg inte detta fören jag läste sms av min kära sis). Envis som en åsna bestämde jag mig för att inte svara på några telefonsamtal förän jag hittat tillbaka till rätt riktning igen, 7missade samtal från Kesti så tillslut slog jag av ljudet på telefonen för att inte få så dåligt samvete. Av på Malmöstation och kånkade på min 50kilos tunga packning och en ram som jag använt mina teaterkunskaper och krokodiltårar för att få med, för att hitta ett tåg tillbaka mot Lalholm ( jag skojar inte om att jag faktist fått valkar på händerna). På tåget glömde jag bort att vi faktist är i Sverige och börjar prata engelska med tågvärdinnan, och gissa om man känner sig dum dåhon svarar på engelska och du inser att du befinner dig i Sverige, det var bara att hålla god min och fortsätta spela Amerikan.
Sen kom den där stunden, nivet den man har väntat på i 190dagar som man inte riktigt trodde att den skulle komma. Då man kliver av tåget och möts av en lycklig syster som kommer rusande, så även en lika lycklig Ingrid. Jag vet inte riktigt om jag än fattat att jag är hemma, jag tror inte det. Fast det var så härligt, svenska skyltar, svensk bilkörning ( kära vänner jag kom ihåg hur man växlade!), svensk mat. Kan inte ha fått ett bättre välkomnande, med svensk flagga ballongor och marabouchokladkakor i alla smaker, du känner mig:)
Vi gick en promenad tillsammans med världens gosigaste Caesar till Ica och det enda som jag verkligen ville ha var grova smörgåsar och youghur, ni fattar inte hur gott det var. Att äta frukost utan att få en sockebomb av flingor i sig, underbart!
Jag mår jättebra, myser med Caesar varje dag och han är underbar den kisen, hans moster lär honom alla trick hon kan, vi står på huvudet, hoppar baklänges från fönsterkarmen och han har tagit sina stapplande första steg, världens gosigaste buse helt enkelt:) Så myser jag förståss med en alldeles fantastisk storasyster också! Mitt i allt detta försöker jag vänja mig att inte vinka till alla bilar i grannskapen då jag ska hämta Caesar på dagis, eller inte ursäkta mig så fort man snuddar någon. Fortfarande lite ovant det där.
Och du vet att jag saknar vi något enormt, ja vi vet det lika mycket du&jag, fast snart är det Augusti, snart snart. Trodde nog till nästan sista stunden att vi,et skulle följa med mig på planet.
Nu ska jag försöka mig på att sova, fast det är lite svårt eftersom jag är jätte jetlaggad. Somnar 4 och vaknar 1 på dagarna, haha.
Nu är det dags för sömn&snart så kommer det en ny uppdatering!
Puss&Kram
Ingrid
