Hej alla därhemma!

Kall näsa, kalla tår, kalla händer och tre tröjor, detta hus är en igloo och det är t.om kallt under dessa två täcken, pyamas och filt men ska ändå försöka printa ner lite om dagens strapatser med mina istappar till fingrar! Dagen blev supermysig, åkte ner till stan tillsammans med John och Benjamin och fick vara med om en riktig rodeoparad, Denver är en riktigt cowboystad och två veckor framåt blir det massa roliga saker att se! Idag sprang tjurar,hästar, grisar, får och allt möjligt löst på den största gatan i stan och vilken syn det var med cowboyhattar till både vänster och höger.
Efter paraden bestämde vi oss för att ta en sallad på Hardrock ( dom är helt tokigt goda där).Ingrid lyckas beställa in en mandarinsallad med Keso istället för en kyckligsallad som hon längtat efter i evigheter. Fick iallfall en ny och tillslut den jag ville ändå, så allting löst!
Efter Hardrock begav vi oss vidare till Cherry för lite shopping ( som kunde ha totalruinerat mig!). Vi handlade om jag shoppade lite inne på Levisbutiken och fick en supersnygg påse med mig hem där jag la i både min egna väska och plånboken löst. Tog bussen till lightrailen för att ta mig vidare mot Littleton, väl framme i Littleton visade det sig att bussen inte skulle gå fören om 40minuter och hela jag var genomfrusen redan då. Och eftersom det tar ungefär en halvtimme att gå hem, så tänkte jag att en prommis kan ju aldrig skada. Nojjig som jag är så hade jag telefonen med nummer 911 inslaget hela vägen och då jag är nästan precis hemma och ska ringa Alexandra upptäcker fröken Söderbäck att hon tappat luckan som sitter bak på telefonen och ett stort fult batteri är det enda som syns ( då har jag alltså gått 30minuter, är nästan hemma och det är mörkt ute). Ringer till Alexandra och hon får ta del av en riktigt klagovisa, fast tillslut bestämmer jag mig för att strunta i luckan och försöka lösa det på något vänster. Två steg senare efter mitt stopp ser jag ett enormt hål Levispåsen och vad är borta?? Ingenting annat än plånboken! Hejdå körkort, kort, pengar var det som gick runt. Jisses Amalisa, bara gå tillbaka att leta, och tack plånboken så har den valt att ramla ur inte mer är 3 minuter från min upptäckt!
Så från panik för telefonlocket, vidare till plånboken så bestämde jag mig för att detta lock numera är en bagatell ivärldshistorien och ett senare problem.  Får väl klista på en liten lucka, eller måla batteriet så det blir lite mer spejsat!
Nu är jag så trött så jag ser i både kors&tvärs!
Puss&Kram
Ingrid