Hej alla därhemma!
Känns väldigt konstigt att skriva det här inlägget, eftersom jag vet att jag troligtvis kommer att skriva nästa då jag är hemma i Sverige. Det känns ofattbart att 180dagar har gått nu och att det är dags för hemresa, så jag tänkte på att bli lite nostalgisk eller vad än man vill kalla det. Om man backar tillbaka tiden, tillbaka till lite över ett halvår så började allting, ett telefonsamtal och sen var tankeverksamheten i full gång, ska man eller ska man inte? Jag kommer ihåg när jag bestämde mig, efter ett långt samtal med pappa på Faluns pizzeria med Svärdsjögatan utanför blev det bestämt, jag åker.
Det är så mycket jag fått med mig utav den här resan och så mycket som inte skulle ha hänt om jag valt att stanna hemma, sommaren mellan juni till augusti var mitt enda fokus att köra bil, köra bil, köra bil, köra bil och fixa körkortet. Och jag kommer inte glömma dagen före min uppkörning då jag satt vid hamnen och ringde mamma och bara grät för att jag var så säker på att jag skulle misslyckas, inte heller kommer jag glömma den dagen då uppkörningen var avklarad och besiktningsmannen förklarade att jag fixat detta galant, jag var så otroligt lycklig. Jag sprang ut från Ludvikas parkering och bara skrek, grät och skrattade, ja allting på samma gång ( stackars Mc Donalds personalen som fick min lunchbeställning denna dag, då det enda jag gjorde var att skratta!).
Sedan rätt som det var, utan att hunnit blinka, satt man där på planet, efter många jobbiga hejdå,n och massa mys med mamma i soffan så tror jag inte riktigt jag förstod då jag satt med Aino i bilen tidigt för att åka och då jag vinkade av henne att jag faktist åkte, men det gjorde jag! Seattle och upplevlser och sedan vidare mot nya mål i Colorado ( jag tror det var i det läget jag insåg att jag faktist var här). Datorn gick sönder och jag kunde inte få tag på någon hemma och jag längtade så mycket hem, fick plocka ner bilder, brev och kortet på mamma och mig blev nerpackat längst ner i lådan, det kändes som att ingenting fungerade. Pratade med Mary på skype häromsisten. När mamma ringde på hemtelefonen här för första gången gick det inte att få fram ett ljud för jag bara grät, var ute och sprang hela tiden och längtade hemhemhem.
Det är nu man kommer till det roliga, hur saker och ting förändras, hur man själv förändras och utvecklas och hur saker vänder. Första helgen med Elitche Garden ( en enorm nöjespark), 19årig födelsedag med utflykt till Redrocks, ALEXANDRA, jaa på en handvändning så upptäcker man hur bra livet är och så mycket roliga saker ramlar över än.Jag har ingen aning om hur mycket jag har skrattat den här tiden och hur helg efter helg varit så fylld av galenskaper och fantastiska upplevelser att det inte kan räknas någonstans. Fått vänner för livet och träffat världens bästa Alexandra ( har ni hört den förut??), men JA hon är världens bästa. Lugn som en filbunke när det behövs, ändå totalt genomgalen och ja, hur kan man beskriva henne? Lugn som en filbunke, genomgalen som en äpplepaj (??!) och bara så fantastiskt bra. Jag kan nog inte beskriva det på ett bättre sätt, men en sak är säker, då hon är hemma igen ska jag sitta på familjen Godtmans trappa för att vänta in fröken Godtman för framtida äventyr, för dom är inte slut än, nejnej. Och jag kommer sakna henne, något enormt. Är nog första och sista gången i livet man firar både Julafton och Alla Hjärtans dag med en vän, haha! Jag kommer sakna järnisarna ( de 3 musketörerna!) och allting vid 3 gjort och och våra "franskisar", jaaa, jag kommer sakna hela USA. Jag kommer sakna goaste Benjamin, som man hör varje morgon och kväll då han står vid min dörr och ropar: "Ninni, niiniiiii", eller då han ser en hund och säger hej puppy hej puppy tills man också har hälsat på hunden. Mys med honom i soffan och den där mysiga blicken man får fylld av kärlek då han ropar på mig tills man svarar bara för att han vill säga: heej, eller pusss.

Har haft en helt fantastisk tid i mitt liv och kan inte vara mer lycklig över att jag fattade beslutet att åka.
 
SES I SVERIGE!
Puss&Kram
Ingrid







KÄRLEK                  KÄRLEK                 KÄRLEK                   KÄRLEK                  KÄRLEK                 KÄRLEK