Hej alla därhemma!
Känns konstigt att för varje dag jag skriver är jag en dag närmare Sverige och jag lovar, att jag inte förstår att jag på lördag kommer stå på flygplatsen med packade väskor. Det var det jag tänkte att jag skulle gå in på i detta inlägg, packade väskor, som blivit en omöjlighet. Ni ska veta hur lycklig jag är att jag har Alexandra, hur skulle jag annars få ihop ens en halv väska, och få igen den?
Vi bestämde oss för att satsa på en packningskväll ( som innebar att jag skulle rensa ut kläder, slänga saker och få iväg en himla massa skräp). Jag har aldrig sett dess like med en Alexandra i action, hon kom in som en torardo i mitt rum och hjälp vad vad saker skulle rensas:
INGRID, VAD ÄR DET HÄR, INGRID, DET HÄR ÄR SLÄNG, INGRID, TOTAL OANVÄNDBART I SVERIGE!
Utan henne hade mitt rum fortfarande varit ett bombnedslag och totalt inte nerpackat i väskor, men hur gick det då kankse ni undrar. Fick jag ner allting och fick allting plats? Kommer in på Alexandra än en gång, hon är nog den absolut mest positiva människa jag har träffat, kan alltid lugna ner mig då det krisar med saker och jag tror hon är den första som lyckats så bra ( hon och Kesti). Jag menar, jag är en fena på att göra pyttesmå saker till jättestora och vem kan man inte då behöva än lugnet, logiska och otroligt roliga Alexandra själv. Fast denna packningsdag gick det för första gången inte att få ut ett postivit ord ur henne ( kanske just för att hon logisk!), då första väskan var packad och den lilla återstod säger Alexandra, Ingrid, det här kommer aldrig gå, aldrig någonstans att du kommer få i allting där!  Just i det tillfället önskade jag att hon skulle ha sagt något i stil med att klart jag kommer få i allting, men faktum kvarstod. Efter att väskan var överfylld hade jag fortfarande hälften kvar, och har fortfarande!
Jag menar, hur får man i en enorm ram, massa skor och kläder som man kanske har användning för någongång när väskorna redan är fyllda? haha, men är det inte lite typiskt så säg.  Fast jag fortsätter på Kestis motto, allt löser sig alltid och hoppas att kläderna tänker mosa ihop sig av sig själv!
Ikväll ska jag på hejdåmiddag med Carolina, Josh och Alexandra och det kommer vara superkonstigt, att inte längre tillbringa tid där och ha sånna "ligga på köksgolvet mitt i natten och prata om allt och inget", myskvällar, m&m,s Alexandras otroligt omtalade lökchips, JA allt som har med detta hus att göra.

Nu ska jag lägga mig lite i solen, 25graders värme och lite skypande kan man ju aldrig tacka nej till!

Puss&Kram
Ingrid


Svårt att tänka sig att denna lilla myra fått mig att städa ut hela mitt rum, gah. vad jag kommer sakna dig.