Det kommer alltid finnas en hand för dig någonstans, du kan sluta dina ögon aldrig känna dig ensam.

Vill skriva om allt och ingenting, då blir det mest ingenting. 05.25 ringde klockan, var bara att nyvaket dra på sig mjukisdressen & väcka sig själv för ännu en ny praktikdag. Har verkligen varit spännande och givande dagar på praktiken och känner att man får ta mer och mer ansvar nu vilket gör att motivationen ökar och allting känns mer realistiskt. Fantastiska patienter, men det är svårt att lämna jobbet kvar på sjukhuset och ibland lite farligt att ta med sig det hem. Man blir ödmjuk & jag vet inte hur många gånger jag får små påminnelser om hur värdefullt livet är och hur mycket ens nära och kära betyder.
Mötte solen när vi skulle åka hem & fattade dagens, månaderna framåts beslut. Slut på soffläge & igång med hårdträning, inga mera ingo latmansundanflykter, särskilt när solen skiner och våren är påväg. På med träningskläderna för en runda runt strömmen med musik i öronen. Älskar när solen skiner, man springer där och samtidigt sorterar omkring lite tankar & analyserar med sig själv. Sånt som behövs ibland, dock blev jag nog inte så mycket klokare på saker och kan nog tvista till det mer för mig själv, men skönt iallfall att svettas bort lite :)
Ibland så önskar jag allt att allting var sådär skönt och härligt okomplicerat som när man var liten, när största saken var att Emma spikade fel spik på våran skogskoja som vi bygge på så många somrar, efter arga blickar och 5minuters surande kom det från någon av oss: Ska vi bli vänner? javisst, och allting var helt glömt och borta och leken var det bästa i livet. Eller när man frågade chans med rutor ja nej och kanske och bara hoppades på det bästa, om krysset blev ett nej frågade man bara glatt vidare och hoppades på ett ja någon annanstans så man fick sy sina hjärtan i syslöjden till killarna i klassen och de fick tälja och måla sina röda hjärtan. Ganska skön tid att tänka tillbaka på ibland.
Nu ska jag plåga mig själv med lite plankade & situps.
puss





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0