Hej alla därhemma!
Känns väldigt konstigt att skriva det här inlägget, eftersom jag vet att jag troligtvis kommer att skriva nästa då jag är hemma i Sverige. Det känns ofattbart att 180dagar har gått nu och att det är dags för hemresa, så jag tänkte på att bli lite nostalgisk eller vad än man vill kalla det. Om man backar tillbaka tiden, tillbaka till lite över ett halvår så började allting, ett telefonsamtal och sen var tankeverksamheten i full gång, ska man eller ska man inte? Jag kommer ihåg när jag bestämde mig, efter ett långt samtal med pappa på Faluns pizzeria med Svärdsjögatan utanför blev det bestämt, jag åker.
Det är så mycket jag fått med mig utav den här resan och så mycket som inte skulle ha hänt om jag valt att stanna hemma, sommaren mellan juni till augusti var mitt enda fokus att köra bil, köra bil, köra bil, köra bil och fixa körkortet. Och jag kommer inte glömma dagen före min uppkörning då jag satt vid hamnen och ringde mamma och bara grät för att jag var så säker på att jag skulle misslyckas, inte heller kommer jag glömma den dagen då uppkörningen var avklarad och besiktningsmannen förklarade att jag fixat detta galant, jag var så otroligt lycklig. Jag sprang ut från Ludvikas parkering och bara skrek, grät och skrattade, ja allting på samma gång ( stackars Mc Donalds personalen som fick min lunchbeställning denna dag, då det enda jag gjorde var att skratta!).
Sedan rätt som det var, utan att hunnit blinka, satt man där på planet, efter många jobbiga hejdå,n och massa mys med mamma i soffan så tror jag inte riktigt jag förstod då jag satt med Aino i bilen tidigt för att åka och då jag vinkade av henne att jag faktist åkte, men det gjorde jag! Seattle och upplevlser och sedan vidare mot nya mål i Colorado ( jag tror det var i det läget jag insåg att jag faktist var här). Datorn gick sönder och jag kunde inte få tag på någon hemma och jag längtade så mycket hem, fick plocka ner bilder, brev och kortet på mamma och mig blev nerpackat längst ner i lådan, det kändes som att ingenting fungerade. Pratade med Mary på skype häromsisten. När mamma ringde på hemtelefonen här för första gången gick det inte att få fram ett ljud för jag bara grät, var ute och sprang hela tiden och längtade hemhemhem.
Det är nu man kommer till det roliga, hur saker och ting förändras, hur man själv förändras och utvecklas och hur saker vänder. Första helgen med Elitche Garden ( en enorm nöjespark), 19årig födelsedag med utflykt till Redrocks, ALEXANDRA, jaa på en handvändning så upptäcker man hur bra livet är och så mycket roliga saker ramlar över än.Jag har ingen aning om hur mycket jag har skrattat den här tiden och hur helg efter helg varit så fylld av galenskaper och fantastiska upplevelser att det inte kan räknas någonstans. Fått vänner för livet och träffat världens bästa Alexandra ( har ni hört den förut??), men JA hon är världens bästa. Lugn som en filbunke när det behövs, ändå totalt genomgalen och ja, hur kan man beskriva henne? Lugn som en filbunke, genomgalen som en äpplepaj (??!) och bara så fantastiskt bra. Jag kan nog inte beskriva det på ett bättre sätt, men en sak är säker, då hon är hemma igen ska jag sitta på familjen Godtmans trappa för att vänta in fröken Godtman för framtida äventyr, för dom är inte slut än, nejnej. Och jag kommer sakna henne, något enormt. Är nog första och sista gången i livet man firar både Julafton och Alla Hjärtans dag med en vän, haha! Jag kommer sakna järnisarna ( de 3 musketörerna!) och allting vid 3 gjort och och våra "franskisar", jaaa, jag kommer sakna hela USA. Jag kommer sakna goaste Benjamin, som man hör varje morgon och kväll då han står vid min dörr och ropar: "Ninni, niiniiiii", eller då han ser en hund och säger hej puppy hej puppy tills man också har hälsat på hunden. Mys med honom i soffan och den där mysiga blicken man får fylld av kärlek då han ropar på mig tills man svarar bara för att han vill säga: heej, eller pusss.

Har haft en helt fantastisk tid i mitt liv och kan inte vara mer lycklig över att jag fattade beslutet att åka.
 
SES I SVERIGE!
Puss&Kram
Ingrid







KÄRLEK                  KÄRLEK                 KÄRLEK                   KÄRLEK                  KÄRLEK                 KÄRLEK

Hej alla därhemma!
Känns konstigt att för varje dag jag skriver är jag en dag närmare Sverige och jag lovar, att jag inte förstår att jag på lördag kommer stå på flygplatsen med packade väskor. Det var det jag tänkte att jag skulle gå in på i detta inlägg, packade väskor, som blivit en omöjlighet. Ni ska veta hur lycklig jag är att jag har Alexandra, hur skulle jag annars få ihop ens en halv väska, och få igen den?
Vi bestämde oss för att satsa på en packningskväll ( som innebar att jag skulle rensa ut kläder, slänga saker och få iväg en himla massa skräp). Jag har aldrig sett dess like med en Alexandra i action, hon kom in som en torardo i mitt rum och hjälp vad vad saker skulle rensas:
INGRID, VAD ÄR DET HÄR, INGRID, DET HÄR ÄR SLÄNG, INGRID, TOTAL OANVÄNDBART I SVERIGE!
Utan henne hade mitt rum fortfarande varit ett bombnedslag och totalt inte nerpackat i väskor, men hur gick det då kankse ni undrar. Fick jag ner allting och fick allting plats? Kommer in på Alexandra än en gång, hon är nog den absolut mest positiva människa jag har träffat, kan alltid lugna ner mig då det krisar med saker och jag tror hon är den första som lyckats så bra ( hon och Kesti). Jag menar, jag är en fena på att göra pyttesmå saker till jättestora och vem kan man inte då behöva än lugnet, logiska och otroligt roliga Alexandra själv. Fast denna packningsdag gick det för första gången inte att få ut ett postivit ord ur henne ( kanske just för att hon logisk!), då första väskan var packad och den lilla återstod säger Alexandra, Ingrid, det här kommer aldrig gå, aldrig någonstans att du kommer få i allting där!  Just i det tillfället önskade jag att hon skulle ha sagt något i stil med att klart jag kommer få i allting, men faktum kvarstod. Efter att väskan var överfylld hade jag fortfarande hälften kvar, och har fortfarande!
Jag menar, hur får man i en enorm ram, massa skor och kläder som man kanske har användning för någongång när väskorna redan är fyllda? haha, men är det inte lite typiskt så säg.  Fast jag fortsätter på Kestis motto, allt löser sig alltid och hoppas att kläderna tänker mosa ihop sig av sig själv!
Ikväll ska jag på hejdåmiddag med Carolina, Josh och Alexandra och det kommer vara superkonstigt, att inte längre tillbringa tid där och ha sånna "ligga på köksgolvet mitt i natten och prata om allt och inget", myskvällar, m&m,s Alexandras otroligt omtalade lökchips, JA allt som har med detta hus att göra.

Nu ska jag lägga mig lite i solen, 25graders värme och lite skypande kan man ju aldrig tacka nej till!

Puss&Kram
Ingrid


Svårt att tänka sig att denna lilla myra fått mig att städa ut hela mitt rum, gah. vad jag kommer sakna dig.

Det finns ett ordspråk som säger att man mår som man förtjänar, och detta måste då betyda att jag varit riktigt riktigt elak. Sen jag kom hit så har jag aldrig mått såhär dåligt, hostat så jag har spytt flera gånger, fryser, svettas om vartannat och har en hemsk huvudvärk och hals. Sov ingenting igår natt, vilket resulterade i att jag var helt utmattad under gårdagen och livet kändes som en slowmotionfilm.
Det är vid sånna här tillfällen man vi ha mamma nära till hands, krypa upp hos henne i soffan, äta hennes mammamackor och dricka det te som hon brukar dricka, det där som aldrig blir lika gott då man gör det själv.
Mår iallfall bättre idag efter att ha sovit väldigt många timmar, så förhoppningsvis mår jag ännu bättre imorgon och alltså måste det betyda att jag mår tiptop på fredag, bra! För det är på fredagar och helger man måste vara laddad och fylld med friskhet!
Jag hatar dock att dom inte har piggeliner i USA, det hade varit perfekt. piggeliner och en mamma Söderbäck.
Puss&Kram
Ingrid

Knocked out!

Hej alla därhemma!
Ännu en helg har susat förbi, en helg som har varit ( har ni hört den förut? ) helt fantastisk. Fast den här helgen är en sån helg som slår många andra dock eftersom jag fått uppleva så mycket vackert att det är lite svårt att ta in. Fredagsmys tillbringades på mys restaurangen max med 3 riktigt hungriga magar, ni vet när man är sådär hungrig att man gör och äter nästan vadsom för att fort stilla hungern. Då vi kommer till Max är där 45 minuters väntetid och lika lång tid på allting runt om, vad gör man då för att hitta en nödlösning? Eftersom vi envisades med att vi skulle äta på Max, men samtidigt höll på att hungra ihjäl fanns svaret på andra sidan gatan. En stor skylt där det stod: Konstgalleria, nyöppnat. Lyckan var total och det enda som fanns i huvudet var att det borde finnas någonting ätbart. Så där stiger vi in, tre svenska tjejer, i mysbyxor och stora dunjackor, tillsammans med uppklädda fina amerikaner. Vilken kontrast det blev, vi försökte verkligen passa in, vilket inte fungerade så bra eftersom alla tittade väldigt underligt på oss. Fast nog mättade vivåra magar för stunden, där fanns m&m,s, ostar, kakor, bröd, vin och mycket därtill! ;) Mycket trevlig appertizer, i vetskapen om att vi aldrig kommer se dessa människor igen, så otroligt roligt. Efter halvtimmen där inne var vårat bort ledigt, och det blev en superhärlig kväll.
14februari, alla hjärtans dag blev en helt fantastisk dag med så mycket intryck. Klockan ringde tidigare än tuppen och 9 var vi uppe redo för att besöka Garden of the Gods dit jag och Alexandra bestämt att vi skulle åka. På första försöket körde vi rätt efter våran map och något nöjda då vi närmade oss målet. Så underbart, så vackert och så mycket mer ( ni kommer förstå på bilderna, som inte ens är i närheten av verkligheten). Hade med oss fika och gick omkring och vandrade i strålande solsken med lite bitande kyla i kinderna. Jag vet att jag sagt det många gånger, men det var verkligen fantastiskt!  Detta ställe var en gång i tiden ett ställe där alla indianstammar levde och innan det alla bergen bildades så var det fyllt av sand som sedan genom hav och jordens förändring byggts upp till stora berg, helt otroligt vilken värld vi har.

Hemmåt igen ( hittade även denna gången rätt), för ett försök till utgång och jag tror att vi drar ett streck över hur kvällen avslutade, stess, fix, skratt och ett väldigt komiskt och typiskt Alexandra&Ingrid slut, haha! Men vi är nöjda, visst är vi?! :)
Söndag blev en riktig mysdag, så även denna måndag. Fika på Devils food, Wash Park i sommarvärme och framförallt skaffade vi oss ett minne, av tiden här och känslan av att ha funnit en helt underbar vän. Ett armband, som kommer följa med överallt och som varje dag kommer ge mig en liten påminnelse över en helt fantastisk människa som blivit en underbar vän här på andra sidan klotet. Tror inte det kan förklaras bättre än så.
Nu ska jag krypa till kojs så jag är något piggelin för morgondagen!
Puss&Kram
Ingrid

Det är svårt att översätta känslor till ord, men jag ska försöka bara för att jag vill dela med mig till er av det.
Tog en lång springtur idag, strålande sol med ordentlig vind som riktigt biter tag i än då man kommer ut genom dörren. Jag bara sprang med musik i öronen, utan att tänka på var jag skulle hamna tills jag blev alldeles slut i hela kroppen. Stannade upp vid en vacker sjö och gick ut på en lång träbrygga, med de snötäckta bergen som utsikt långt bort i fjärran. Där låg jag, på rygg med Eva Cassidys, Fields of Gold i öronen och bara såg rakt upp på en klarblå oändlig himmel.

Jag fick den där känslan, frihetskänslan, lycklighetskänslan av att inte har ett endaste bekymmer i hela världen.
Puss&Kram
Ingrid

Hej!
Ännu en helg har rusat fram, behöver jag påpeka att det är ännu en underbar helg med nya äventyr och tom plånbok för både mig, Lina och Alexandra. Lina har "övertrackaserat" sitt konto, Alexandra dubbelbetalade sin jacka i bergen och själv försvann de sista pengarna till bensin och en vanilla roiboos, så nu laddar vi om för nästa fredag!
Fredagen tillbringades med Alexandra, Lina och hennes mamma på sushirestaurang,  eftersom bussen kom sent och tåget gick i snigeltakt sprang jag sista biten till sushin och hoppade faktist det råa denna gång och tog kycklig istället. Vidare mot Broomfield med övernattning för att åka upp och shoppa i bergen på lördagen, jag och Alexandra delade rum och det slutade som det alltid gör:
Godnatt, nu SKA vi sova, shhh. tyst nu då, jag kom att tänka på en sak, okej GODNATT, menduuuu, en sak till. Så höll det på i några timmar innan vi tillslut somnade för att bli väckta av Lina 8 nästa morgon, i bilen fick jag mitt första lyckorus för dagen. Linas mamma Helle hörde rykten över atlanten, om det bästa jag vet, 2 stora chokladkakor väntade på oss och tog slut på en sekund, underbart! ;) Shopping Shopping och ännu mera shopping i bergen, skor, chinos, tröjor och mat på chipotle.
Kvällen tillbringades i mitt hus tillsammans med chips, Alexandra och en skrikande tom plånbok och det är detta jag skulle jag kalla mirakelkvällen. Det börjar med att jag ska tömma min skidjacka och hittar 40dollar i innerfacket (ca 300sv!). Sedan skulle jag visa min gamla dator, som efter 1 vecka i USA helt gav upp ( i denna dator fanns halva mitt liv) varav jag slår på datorn och den fungerar, gammal musik, bilder, arbeten, ALLT! ohh, villken kväll. Vi bestämde oss för att somna tidigt, vilket även denna natt misslyckades. Ingrid lyckas bli otroligt övertrött och då vi släckt och det är mörkt i rummet, upptäcker vi att våra pyamas blixtar när man rör sig, framförallt Alexandras. Så om man drog på hennes ben såg det ut som ett riktigt åskväder, medan min pyamas inte alls lyste lika mycket. Är man övertrött kan detta bli otroligt roligt, och även denna natt blev en natt fylld med pannkaksord! (kan inte förklaras på annat sätt)
Söndagsshopping på Forever, men jisses vilket äventyr att ta sig dit. Vägarna i USA saknar helt likheter med Sverige, allting är motorvägar, minst 5 filer och alltid miljoners med bilar. Åker man fel, tar fel exit så är man helt borta och det är nästintill omöjligt att hitta tillbaka. Jag och Alexandra beger oss iväg, ut på den största motorvägen och ska av på exit 226. Medan vi sitter där och pratar så missar vi avfarten och inser att vi är totalt vilse, får svänga av på en tullväg och efter många försöka ta en emergencygenväg för att komma tillbaka ut på motorvägen och hitta fram. Jag ser så mycket fram emot svenska kartor, svenska vägar där man iallfall vet att man på något sätt kan hitta tillbaka. Jisses Amerikat, era vägar är inte att leka med!
En underbar helg, med underbart sällskap och ännu en helg med tränigsverk för allt skratt!
Puss&Godnatt
Ingrid

Klockan är 11 på kvällen här och kände att det deffinitivt behövdes bloggas för att ge mig själv dagens ros. För första gången på 5 månader har jag inte tänt eld på varken spis eller ugn, skapat gröt av något som skulle bli ris, bränt fast mat och kokat över litervis med potatisvatten. Nej, idag fixade jag en korvstroganoff med ris och jisses amalia, den var t.om med god! ;)
Förövrigt insåg jag precis att jag pratat med min bror på skype i 30minuter och totalt glömt bort att säga grattis ( får hoppas på att du missar min 20års dag nu!), men iallfall: GrattisGrattisGrattis! Ännu en solig dag med 26grader varmt, två timmar i gräset och en hel massa skypande, underbart.
Elin har precis åkt hem efter myskväll och massa greys anatomy, imorgon är det fredag och vi ska susha oss, kan även tänkas att shopping finns med på listan!
Puss&Kram
Ingrid

Konsten att välja den rätta, råa fisken med full fokusering....

Hej alla därhemma!
Somnade tidigt igår och vaknade med strålande sol och ett underbart väder. Klockan är 11 på förmiddagen och termometern visar på 20grader i skuggan. Gick en promenad med Benjamin det var så härligt att se alla människor som kikar fram ur sina hus, lika lyckliga som jag att det är sommar!
Alla jag mötte kommenerade, ohhh, its a beautifal day, the weather is sooo nice.
Jag kan inte annat än att hålla med, its a beautifal day!
Ikväll blir det biotime, The Curious Case of Benjamin Button med kära fröken Godtman!

Nu ligger jag här i gräset med shorts och linne,har haft en timmes skypesamtal med världens bästa Hanna som lekte fotograf och tog kort på mig och vädret. Jag tänker ligga här länge till, på rygg och kika upp på den alldeles klarblå himlen, underbart!
Puss&Kram
Ingrid

 Underbart, mer underbart, sol!